Ni är fortfarande ett tiotal som tittar in varje dag..

så ni som inte fått den nya bloggadressen får väl be snällt.

i'm leaving

egentligen ljög jag
för det var inte så
inte alls.

men,
det hade men något som sades att göra.
och jag ville då motbevisa.

dock blev följderna inte desamma som sist
därför sitter jag här nu.


och därför vill jag inte.

Nu var det längesen jag la upp någon musik,
så här får ni en av låtarna som ska vara med i modevisningen.

Jag vet inte om jag berättat eller om jag glömt nämna det helt, men Malins och min praktik går ut på att sätta ihop musiken till en modevisning som ska äga rum på Lilla Torg i Kristianstad den 25:e april. De ska visa stilar från då&nu. Mycket roligt och vi blev klara med första halvan innan lovet. När vi kommer tillbaka till skolan på tisdag ska vi ha fått allt material (förhoppningsvis!) så då ska vi nog bli helt klara!

Jag fick inte komma hem ikväll
och Magnus (doktorn) kom aldrig.

Har jag tur..mm, jo... så får jag åka hem imån förmiddag. Säger dom. Men jag vet inte. Kanske måste jag stanna över påskhelgen också, vilket känns skit. Jag hade hoppats kunna sova ut denna veckan eftersom jag knappt sovit någonting alls de senaste månadena, men blir jag kvar här är det blodprover som tas stup i kvarten. Skitskitskit. Jag orkar inte med detta =/

Dock håller jag tummarna för imorgon.

Mina vänner, ni missade just ett mindre blodbad..
De tog bort kanylen i högerarmen innan idag och satte på ett plåster. Men det plåstret skavde så mycket att jag tog bort det för någon timma sen eller två. När jag och Charlie planerat gå ut en runda nu skulle jag först klä på mig lite vettiga kläder. Men efter det att jag tagit på mig min kofta börjar det kännas varmt och blött på armen. Så jag drar upp ärmen och det börjar rinna blod på golvet. Så ska jag ha tag i papper att stoppa flödet med samtidigt som jag ska öppna dörren och be charlie hämta någon. När jag sedan står med armen över vasken ser jag blod på både tröja, dörr, golv och handfat.
Vi konstaterade att det kunde varit hämtad ur en lättare skräckfilm.

Så jag fick lägga mig i sängen och bli omplåstrad på nytt, medan Charlie själv nu är ute och tar en promenad.


Det var väl dagens drama..

Bara 15 minuter kvar, sen ska den bort !

Sen slipper jag sladdar och maskiner! :)

Jag fick en ny kanyl i handen innan idag då den i vänstra armen ochså slutat fungera. Den i handen gör ont som sjutton. Nu ska jag somna till Scrubs. Sjukt nog (haha. "sjukt") lyckas jag tajma alla sjukhusserier. Grey's, House och Scrubs. Men det hör väl till :)


Imorgon kommer Charlie, i can't wait! <3

Jag sken upp som en sol när vi kom tillbaka och det visade sig att Charlie ringt..! Sköterskan (skötaren?) hade till och med tagit numret. Ni anar inte hur fånigt stort leende jag hade när jag fick telefonen, haha! ÄLSKLING DU ÄR SÅ SÖT!

Nu kommer jag snart somna för såhär aktiv har jag inte varit på tre dagar ;)



- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

( Jessica, du är för härlig! :D )

Det har varit problem med pumpen idag. Den har pipit en massa så nu har de bytt slang för tredje gången. Vi håller tummarna för att det ska funka ordentligt igen!

Efter två ska jag följa med Anette och handla lite. Ska bli skönt att få komma ut i friska luften :) Tyvärr måste jag bära runt på maskinen i en väska, men det får gå. Bara den inte är för tung och bara den inte börjar panik-pipa så kommer det nog gå bra! Ikväll kommer även mamma och hälsar på en stund. Ska bli kul!


Just nu har jag mest ont i båda armarna och är jätte trött i hela kroppen. Snart kommer de in och tar blodsocker igen. Puss sålänge.

I det vänstra armvecket får jag insulin och i det högra tar de blodprover var timme. Sockret blev väldigt högt nu i kväll så de började undra vad det var som var fel. När de tog bort bandaget i vänster arm var det mest ett litet mini blodbad. Nu har de satt insulinet i höger istället och emlat halva vänsterarmen eftersom kanylen som suttit där innan gjort att armen var helt svullen. Usch och fy.

Nu ska jag snart kopplas bort så det går att duscha lite.
Sen ska det förhoppningsvis sättas in en BRA kanyl på första försöket i vänsterarmen. Godnatt på er!

Nu har jag varit här i 34½ timme. Bara två dagar och två nätter kvar nu!
Charlie och Fidde har precis varit på besök. Pappa likaså.
Jag gjorde förresten påskägg av de grabbarna innan idag, haha :)

Snart ska jag ut och äta lite. Igen.
Allt man gör är att äta och ta blodprov känns det som...

Det var väl allt som hänt.
PUSS!





- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Sen är Charlie det finaste jag vet,
men det visste ni nog redan (;

Denna gången vad det nog allvarligt bestämde hon sig för.
För känslan var tillbaka. Den där speciella, underbart ovanliga känslan i maggropen som bara dök upp när han var nära. Känslan av att någon fångat upp ett tiotal fjärilar i en liten burk och sedan gömt den i hennes mage.

Hon stod utanför skolgården. När pojken med randig tröja och slitna jeans la sin hand mot hennes axel värmde det henne på ett sätt hon inte trodde var möjligt. Redan innan hon vänt sig mot beröringen visste hon att det var kärleken som så försiktigt snuddat vid hennes skulderblad. För hur många gånger hade hon inte fantiserat om de klarblå ögonen och det mörka lockiga håret som så nonchalant föll längs kindbenen?
– Hej, viskade kärleken och han såg hur hon försökte dölja rodnaden längs kinderna.
– Hejsan, viskade hon tillbaka medan hon kämpade mot det stora leendet som var på utgång. Hon måste ha sett jättelöjlig ut där hon stod och snörpte på munnen i gårdagens kläder om kroppen.
- Vart ska du?
Hon var egentligen på väg hem, men i rädsla att han skulle vilja följa henne sa hon istället:
– Till Konsum.
Aldrig att hon vågar visa honom vart hon bor, då skulle han väl inte hälsa på henne igen. Hon kan knappt förstå att han hälsade på henne idag. Efter alla dessa år av tystnad blev hon plötsligt synlig. Synlig i världens finaste ögon och berörd av hans vänstra hand.
– Vill du jag ska följa med dig? Jag ska ändå åt samma håll, sa han glatt och tog henne runt midjan.
Hjärtat höll på att fastna i halsen. Hon måste drömma. Eller nej, det är ett skämt. Såklart att det är ett skämt, hans kompisar står nog runt hörnet och skrattar byxorna av sig just nu! Hon rodnade på nytt.
– Men om du tycker det blir jobbigt ska jag såklart inte tvinga dig! Utbrast han när han såg hennes jordgubbsröda kinder.
– Nej, jo visst, följ med du!
Hennes mun hade svarat innan tankarna hunnit fram. Nej, varför bad jag honom följa med? Jag måste ju hem, jag har inga pengar, vad ska jag säga att jag måste köpa, detta går ju inte, nej jag måste gå, jag måste be honom gå, men samtidigt …

De går under tystnad, hans arm ligger tätt runt hennes midja och hennes blonda hår fladdrar kittlandes på kärlekens överarm. Deras röster fångas upp av vinden och de måste skrika för att göra sig hörda. Varje gång han ler gör fjärilarna ett segervarv. Hon önskar de kunde vandra längs nertrampade stigar i all evighet. Och någonstans inom sig förstod hon att han aldrig menat att de skulle komma fram till affären och han ännu mindre skulle åt det hållet själv.

Plötsligt stannar han. De står högt upp med utsikt över kilometerlånga ängar.

(...)

Nu är det släktkalas, jag är blommig!

Jag önskar jag kunde skriva lika fint som Sandra.
På ett sätt som får det att vrida sig från alla hjärtats små kanaler ut till fingerspetsarna. Tänk om jag var lika duktig på att formulera livets små lyckorus på samma underbara och beskrivande sätt. Det skulle göra mig lycklig. Och att veta att någon skulle tycka om mina rader om kärlek, lika mycket som jag tycker om hennes skulle vara guld värt.

Samtidigt är jag rädd att lämna ut mig för mycket i rädsla för negativ kritik. Jag tar åt mig alldeles för mycket och är rädd att skrapa knäna i nya försök. Kan tyckas lättare att gömma sig i små söta skrivblock med hårda pärmar bakom prickiga gardiner. Även om ingen där får veta, förutom möjligtvis den som tjuvkikar.

Kanske får jag skylla mig själv som är kär i kärleken
och vackra rader om kyssar på caféer mitt i natten.

Kanske finns det härligare saker än att springa barfota genom sommaren.
Kanske är jag den som bryr sig lite för mycket och vill tro gott om allt för många.
Kanske är jag den som vänder och vrider mig efter andras begär
   - i rädsla för att uppfylla mina egna..


Ibland saknar jag den jag var och kunde bli.
Men samtidigt skulle inte jag vara jag om jag inte var jag.
Utan jag skulle vara jag i en annan tappning, med annan uppfattning om vad som är vackert och vad som är viktigt. Och då skulle det trots allt inte vara jag.
Eller hur?


Men att drömma
det går ju.

Annars kan vi alltid låtsas att jag är någon.

Eller kanske, en dag, kan bli.

Idag är jag på jättebra humör! Så snart Charlie kommer hem ska vi in till stan och träffa samma gäng som igårkväll. Toppentoppentoppen!

På måndag ska jag dit igen,
och stanna tills onsdag.
Jag vet att jag måste och att det är det enda sättet att bli bra igen,
samtidigt som jag inte vill - får panik av bara själva tanken..


Så jag har börjat ladda upp med möjlig sysselsättning. Charlie har lovat att jag ska få låna filmer av honom. Dessutom planerar jag göra de två inlämningar i svenskan jag missat och som egentligen inte är så jobbiga, utan bara behöver lite lugn och ro så man får till texten ordentligt :) De sex and the city-avsnitt jag missat ska jag med se klart.
Och läsa ut lite böcker..

A song for Bobby Long.

Se den!

Det är den där tiden på kvällen då linserna börjar skava i ögonen
och jag och grannen tävlar om vem som kan dunka högst ut i trappuppgången.

Det är den där tiden på kvällen då man blir lite hungrig och är sugen på choklad,
men istället äter knäckebröd med ost, för det inte finns något annat
    (och för att det är snäppet nyttigare i längden ..)

Det är den där tiden på kvällen då man inte längre känner av tomheten
utan är glad över att sitta själv och börja se dagen ta slut och gå över i en ny.

Det är den där tiden på kvällen då man hittar de rätta orden till livet
och därför klär vita sidor i vackra meningar om kärlek och vänskap
och allt annat som är fint i livet - såsom smultron på strå,
  månsken och stjärnhimmel
  tidigt utslagna knoppar
  tunna kläder och läskande drycker i sommarvärmen
  - eller varma filtar och chokladmjölk vintermörkret

Det är den här tiden på kvällen då allt känns så fantastiskt bra
och ingenting kan förstöra någonting.

Jag tycker inte om att vara beroende av människor
som inte kan sköta sin sak,
utan låter det påverka oss negativt.

"together we can survive
  together we stand strong.."

Mycket känslor,
lång runda.

Nu dricker jag te och belönar mig själv med After Eight :)

det finns så mycket jag vill skriva egentligen.
om folk som har rätt och folk som har fel.
personer som alltid finns där men som jag inte alltid ser. och som säger det jag borde höra, men kanske inte vill. för jag har lätt för att låsa mig. bara se en väg.
allt eller inget. antingen gör vi såhär - eller så får det va.
ni vet.. såndär kan jag va. utan att tänka på det egentligen..

och just nu vill jag inte vara själv, för tystnaden äter upp mig
och vädret vill jag bara stoppa ner i en påse och slänga under vasken.

lite solsken på himmelen skulle kanske ge mer värme i kroppen.

Jag vet inte vad som hänt,
men jag hittar inte riktigt ord.
Det blir bara tråkig "idag har jag gjort det här"-text...


Först spelade vi in radioreklam. Sedan såg vi film (eller..såg och såg.. sov snarare). Snabb svenskalektion och sen lite info om APU:n. Därefter sprang jag istortsätt hem för att packa ner lite grejer och lämna all disk i diskhon.
Tåg till Karlshamn, där Fidde hämtade upp mig på stationen (TACKTACK!), sen hämtade vi Charlie på torget! Lite senare kom de båda hem till oss.

Kvällen slutade med polisgrepp.
Jahapp.
Att jag alltid ska hamna i underläge :P



Fidde Charlie Jag & Johannes








Jag älskar verkligen dig. Mer än du tror :)

Solen skiner,
Pappa fyller 45 (GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!),
jag är i Karlshamn,
Charlie kommer hit och äter med oss om en kvart
sen kommer Fidde lagom till våfflorna ;)

All tid spenderas med Charlie, så det blir inte så mycket uppdaterat.
Ska träffa honom och Fidde om några timmar, efter skolan.

Vi sitter just nu i Mac-salen och gör förpackningar. Pastaförpackningar.
Egentligen är jag mest trött och vill bara hem och sova en stund innan pojkarna kommer. Men vi slutar 17:00, så det går icke. Nej, nu ska jag inte skriva mer, känner mig så tråkig när jag inte har något vettigt att komma med.

Sockerhög på kärlek.

Idag är det onsdag, men det känns som tisdag. Igår var det tvärt om. Snart kommer Charlie. Vi ska ut i solen. Till parken!

Dagen har varit jättehärlig!

• Dels för att jag fick alla rätt på matten, vilket nog är första gången. KALAS!
• På mediakommunikationen såg vi film. Mest. Och tittade på en värmepump.
• Sen satt vi på Fenix, tog bilder och jag skrattade så jag grät.
• Efter lunch började vi dubba teckna film.
  Och startade ett band, kallat Bandet. "Ah du, du kan spela trummor sådära  på
  benen. Och du kan spela eh... eh... TUMPET JA! Och jag kan typ slå i bord och
  "ooooh" och du kan sjunga, Bea, nu kör vi!"  Bandet är det finaste band ni kan
  tänka er. Och att vi skulle vara i otakt finner jag omöjligt ;) Haha.


Ikväll kommer Charlie och Fidde förbi lite. Det är pricken över i:et !
PUSS

Jag vill bara spy på min dator för att den IGEN blockerar mitt mobilainternet. Jag blir så ledsen.

Hade egentligen velat skriva redan igår om hur glad jag blev när det knackade på dörren! Charlie och Fidde hade kört hela vägen till mig i snön! Jag kan nog inte förklara den lyckan jag kände. Jag har saknat honom så ortoligt mycket! Ikväll ska vi äta hemma hos mina föräldrar och sen ska jag följa med killarna till studion.
Trevlans !! :)

Dagen började med försovning... Sen satt vi på Fenix och drack kaffe/te i några timmar. Hade sedan en kort lektion matte och därefter hamnade vi tillbaka på fiket. Vi väntade in Johan, sen skulle han och Malin möte upp Stoffe!
Jag och Bella gick en runda på stan med André. Det blev många skratt innan vi sa hejdå och begav oss åt varsitt håll!

Nu är jag trött. Funderar på att sova en kort stund innan jag städar.

Jag vet inte,
jag vill tro att jag kan rädda alla.

Ibland går det,
ibland inte.

Jag är trött på vädret.
Vill ha vår och mys i parken!

Idag är en sån dag jag hissar upp mina förkorta persienner,
lyssnar på Babyshambles, äter knäckebröd med ost
och dricker lila te ur mina nya fina koppar.

Fint tycker jag.